Ljus i tunneln!

Efter att ha promenerat ett antal mil de senaste veckorna testade jag idag hur foten kändes vid löpning. Gick ner till IP i morse och sprang ett halvt varv, gick ett halvt och gjorde sammanlagt fem varv. Det gick verkligen inte fort men det gick! Inte ont någonstans och vristen skötte sig. Perfekt underlag också – mjukt och alldeles platt.

Avslutade med två varv av knäböj, mountain climbers, sit-ups, katten/kossan, armhävningar (vanliga, inte längre mot vägg som i början av rehaben!) och tåhäv innan jag gick hem igen. Jag var glad som ett barn på julafton över att ha klarat av detta.

Jag är svag i coremusklerna så jag funderar på att ladda ner den där appen som heter ”mammamagen” eller nåt. Just för att få övningar för att bygga upp musklerna inifrån. Jag behöver också stretcha baksidan av vänster ben för det känns som om de musklerna krullat ihop sig under alla veckor då jag haltat och haft tyngden på höger ben.

Nu blir det bara rehab och promenader några dagar igen. Vågar inte chansa på att utmana för mycket än. Men ändå, så skönt att det ändå gick att springa lite i alla fall.

Annons

Fyra veckor efter operationen

Idag är det fyra veckor sedan jag opererades och i punktform kan läget sammanfattas så här:

  • All smärta fortfarande helt borta.
  • Fortfarande lätt bortdomnad i utsidan av vänster fot samt i lilltån. Det här är ett betydligt mindre område än det som var bortdomnat tidigare så jag fortsätter att hoppas på full känsel på sikt.
  • Vristen fortfarande lätt bortkopplad men det känns som om styrseln i den är rätt bra, det är kraften som saknas. Men oändligt mycket mer kraft i den nu är för tre veckor sedan, då kunde jag, med all viljestyrka i världen, inte göra en tåhävning på vänster ben. Nu kan jag komma upp ca 4 cm.
  • Jag har testat några löpsteg. Allt känns bra men det blir liksom inget frånskjut med vänster ben (se vristen ovan). Fortsatta tåhävningar it is med andra ord.
  • Såret helt läkt och ärret syns knappt.
  • Musklerna på baksida av vänster ben är tajta. Mer stretch behövs där.
  • Saker som jag fortfarande inte känner mig helt bekväm med: dammsugning och att lyfta väskor in och ut ur bilen. Dammsugningen kan jag leva utan men väskorna blir bra att kunna hantera igen.

Summa summarum mår jag alltså jättebra nu. Men jag får erkänna att rehaben hamnat lite på efterkälken i denna värme som råder. Min hjärna har liksom blivit som gelé och det är inte så att jag har valt att inte göra rehab, jag har helt enkelt inte tänkt tanken. Gör om, gör rätt!

Jag läser om andra som har långvariga problem efter att ha dragits med diskbråck under lång tid och jag är oerhört tacksam för att det för mig bara tog exakt fem veckor från första riktiga smärtan till operationen.