Nystart

Igår var det sju veckor sedan operationen. Jag har fjällvandrat en vecka och det har gått bra. Lite stumt i vänsterbenet uppför men i övrigt har det gått bra.

Igår inledde jag en testperiod på CrossFit Sickla. Jag behöver bygga core och jag behöver en nytändning i träningen. Jag körde ett PT pass med tester och många av övningarna var desamma som ingår i rehabprogrammet så det gick rätt bra. Dock är jag van att inte gå fullt så långt ner i armhävningar som jag skulle göra där så det var tufft.

Igår kväll gick jag på yoga för första gången sesam 16 maj. Ett pass med fokus på andning och avslappning/meditation. Yogaläraren har haft två diskbråck och kan göra allt utom att springa. Det gjorde mig lite orolig. Jag ska träffa en sjukgymnast i morgon och tänk om han säger att det är slutsprunget. Det vill jag inte höra.

Annons

Trail

Jag har ju provsprungit nere på ip några gånger nu. Det finns få saker, tycker jag, som är tråkigare än att springa på plan mark. Så i morse tog jag mod till mig och gav mig ut i min älskade skog för första gången på snart elva veckor.

Knappt sex veckor efter operationen sprang jag idag 2 km trail utan några problem alls! Jag var så lycklig att jag hade kunnat springa mycket längre men det kändes dumdristigt då efter 1 km på ljuvlig och trixig trailstig så vände jag och sprang samma väg tillbaka. Det kändes moget och förnuftigt.

Tänk ändå, i maj hade jag så ont att jag betvivlade att jag någonsin ens skulle kunna gå igen. Idag känns mitt mål om 5 km löpning innan jul som ett mål jag definitivt kommer att kunna revidera och tidigarelägga.

Rörlighet

Det är inte bara coremusklerna som behöver tränas upp, något måste också göras åt rörligheten.

Musklerna i vänsterbenet tycks ha krympt med en decimeter. Minst. Och axlarna är stela som vore de huggna i sten.

Idag blev det därför promenad till IP, långsamma 200 m och sen bara rörlighet och stretch. Det finns ju en miljon åsikter om huruvida man ska stretcha eller inte men med tanke på att jag bara är hobbymotionär och just nu är väldigt stel så tänker jag att jag helt enkelt gör det som känns bra för mig. Och just idag kändes 30 min mjukgörande träning som exakt rätt sak att göra.

Ljus i tunneln!

Efter att ha promenerat ett antal mil de senaste veckorna testade jag idag hur foten kändes vid löpning. Gick ner till IP i morse och sprang ett halvt varv, gick ett halvt och gjorde sammanlagt fem varv. Det gick verkligen inte fort men det gick! Inte ont någonstans och vristen skötte sig. Perfekt underlag också – mjukt och alldeles platt.

Avslutade med två varv av knäböj, mountain climbers, sit-ups, katten/kossan, armhävningar (vanliga, inte längre mot vägg som i början av rehaben!) och tåhäv innan jag gick hem igen. Jag var glad som ett barn på julafton över att ha klarat av detta.

Jag är svag i coremusklerna så jag funderar på att ladda ner den där appen som heter ”mammamagen” eller nåt. Just för att få övningar för att bygga upp musklerna inifrån. Jag behöver också stretcha baksidan av vänster ben för det känns som om de musklerna krullat ihop sig under alla veckor då jag haltat och haft tyngden på höger ben.

Nu blir det bara rehab och promenader några dagar igen. Vågar inte chansa på att utmana för mycket än. Men ändå, så skönt att det ändå gick att springa lite i alla fall.