Bilresa igen…

Vi körde hem från Skåne till Stockholm i natt. Ryggen känner sig inte alls sugen på att nu åka till Västerås för att hämta hem hunden igen och jag kommer att låta den få bestämma. Samma make som körde hem oss igår får sätta sig bakom ratten igen…

Men, och detta är ett stort men, ryggen känns inte alls lika sliten som efter resan ner till Skåne för en vecka sedan. Jag ser det som ett tecken på att alla långa promenader den här veckan, ihop med rehab, har varit bra. Det börjar med andra ord bli dags att trappa upp till nästa nivå med rehabövningar, fortfarande helt i linje med vad sjukhuset rekommenderar. Inga excesser här inte utan lugnt och systematiskt.

Framstegen gör också att jag vågar börja tänka framåt, mot riktig träning. Återigen, jag ska inte göra något överilat, men drömma lite kan man ju få göra. Dessutom har det blivit väldigt tydligt hur snabbt kroppen kan gå från att vara i bra form till att inte kunna ta ett enda steg och jag funderar en hel del på hur jag ska kunna tacka den på bästa sätt och ge den så bra förutsättningar som möjligt för att hålla sig frisk framöver.

Jag har fem veckor semester på mig att i lugn och ro fundera mer över detta, det är många komponenter som hänger ihop när det gäller det totala måendet. Men som sagt, just idag känner jag mig full av tillförsikt!

Annons

Två veckor sedan operationen

Idag är det två veckor sedan jag opererades och jag måste ju säga att det har hänt massor.

Smärtan är helt borta i ben och rygg.

Jag upplever att jag blir lite, lite starkare i vänster vad/vrist/fot för var dag som går.

Jag skyndar verkligen långsamt. Jag promenerar och gör rehab enligt instruktionerna från sjukhuset.

Att sen kroppen (hjärnan?) verkligen, verkligen, verkligen saknar den vanliga träningen är en mental del som jag får jobba med. Känner mig slö, trött, långsam och svag men logiskt sett vet jag ju att så inte är fallet. Tror och hoppas på att kroppen som ju var i rätt bra form fram tills för sju veckor sedan ändå kommer att lösa det här och att kropp och sinne tillsammans hittar en bra väg framåt.

Bilfärd, dag 14

Igår åkte vi från Stockholm till Skåne. Det gjorde inte underverk för ryggen. Idag har jag för första gången känt lite smärta i ryggen, inte bara såret som ömmat.

Idag har jag promenerat och gjort tåhävningar. Det får räcka så. Har vilat liggandes en sväng på både för- och eftermiddagen samt tagit ett par Alvedon.

I morgon har det gått två veckor efter operationen. Jag inser att det verkligen handlar om att skynda långsamt. Jag förstår att kroppen måste få läka i sin egen takt. Men jag inser också hur välgörande motion är för den mentala hälsan. Nu är det sju veckor sedan jag kunde träna på riktigt och det sätter sina spår. Inte lika mycket påslag av positiva ämnen i kroppen bara av långsamma promenader…

Trött igen, dag 10

Jag är så trött igen. Jag antar att det har med läkningen att göra. Eller vad vet jag, jag är inte utbildad inom det här området.

Jag är lite ömmare i såret idag, så pass att jag tog en Alvedon nu innan jag lade mig.

Idag fick jag brev från sjukhuset med kallelse till sjukgymnast. Den 11 augusti! Det är ju eoner av tid dit och jag har massor av frågor. Det är nog enklast att jag ringer och frågar i morgon.

Jag kör mitt rehabprogram + promenader (uppför/nerför/runtomkring) och jag har plockat in några enkla magövningar från rehaben innan operationen. Jag gör inget som jag känner belastar såret på något vis.

Men jag känner mig lite låg idag, det gör jag.

Pillerfri! Dag 9

En av värktabletterna hade jag redan slutat med men den andra samt antibiotikan åt jag de sista tabletterna av igår, helt enligt schemat. Gabapentinet skulle jag trappa ner på samma sätt som jag trappade upp det på så efter gårdagens två tabletter tog jag en nu på morgonen och räknar nu med att jag är klar även med dessa.

Det har varit en välgärning att ha tillgång till allt detta men det känns också väldigt sunt att sluta med dem nu.

Igår tränade jag. På dagen en vecka efter operationen gick det att köra ett pass som blev en blandning av rehab, styrka och gång i slalombacke. Jag körde slalombacken enligt upplägget gå raskt rakt upp för flås och vader, gå långsammare i serpentiner nedför för att öva upp vristen (svårast att gå på doserat/lutande underlag). Jag kände mig mycket nöjd med detta och ser fram emot en repris i morgon bitti. Det gäller att skynda långsamt så jag tog inte i speciellt mycket men det var ändå skönt att känna blodet strömma genom kroppen.

Det passet följdes sedan av ett skansenbesök och en kvällspromenad. Jag sov som en stock i natt, fysiskt trött för första gången på sex veckor. Idag är jag lite öm i vänster vad men det känns som om det är muskulärt. Eftersom jag inte går helt normalt pga vänster vrist så påverkar det väl musklerna i vaden antar jag. Jag ska ta det lite lugnare idag, stretcha och köra foamroller. Samt be min snälle man om lite mjuk vadmassage.

Foten, dag 7

Ja ni, jag undrar hur det ska bli med foten. Idag har jag lyckats pressa mig upp ca 1-2 cm i tåhävning på vänster fot. Jag vill, vill, vill kunna styra den här rörelsen men det går inte.

Jag kan ju vicka med foten åt alla håll utan belastning men med belastning är det lögn att få det att hända. Var sitter förresten problemet? Vristen? Vaden? Foten? Jag har i alla fall fått tillbaka mer känsel i foten och det är bra.

Jag hittade yoga för fötter på youtube och hon hade några bra övningar som jag tar med mig.

Jag har börjat trappa ner på Alvedonen också nu. I morgon är sista dagen för antibiotikan och smärtlindring och sen återstår ett par dagars nedtrappning av Gabapentinet och sen, sen är jag drogfri igen!

Jag har inte druckit alkohol på sex veckor och det ska bli så gott att kunna ta ett glas rosé en varm sommarkväll. Men i övrigt måste jag säga att just avståendet av alkohol har passerat helt obemärkt, jag har inte ens varit sugen. Däremot mår jag verkligen inte bra av att inte träna. Så jag ser så mycket fram emot att kunna göra det igen. Men ja, man ska skynda långsamt säger alla mina läkarvänner… Jag får hitta någon listig mellanväg 😉

Vaken! Dag 6

Idag har jag varit vaken hela dagen! Det måste ändå vara ett gott tecken. I och för sig så är det det andra dygnet utan de extra värktabletterna (morfinbaserade tror jag) som de skickade med några stycken av. Eftersom jag nu bara är lite öm i såret i vissa lägen fanns det ingen anledning att äta dem mer och helt ovetenskapligt drar jag slutsatsen att detta har gjort mig piggare.

Den promenad som i förrgår tog 60 min tog jag idag på 50. Tänk om mina löptider kunde förbättras på samma sätt sen 😂. Jag är lite orolig för just löpningen. Jag har ingen kontakt alls med vänster vrist just nu. Det går ok att gå på plant underlag, det kräver lite koncentration i uppförs- och nerförsbackar och det är riktigt klurigt när vägen är doserad och lutar i sidled. I nio fall av tio springer jag trail och jag har i skrivande stund svårt att förstå hur jag ska klara av det igen. Jag får ta upp det här med fysioterapeuten när jag ska dit. Fram till dess promenerar jag på på olika underlag och jag gör mina tåhävningar (på båda fötterna…).

Fortsatt trött, dag 4

Jag sov så gott i natt (somnade kl 20 igår kväll) så jag kom upp tidigt och tog en långsam men ändå timslång promenad på morgonen. Sen rehab efter det.

Sen sov jag 3 h.

Åt lunch med min man.

Sov 3 h till.

Fattar inte hur det ens är möjligt att sova så här mycket.

Såret känns mindre ömt idag än igår vilket är skönt. Jag har nu slutat ta de där extra starka tabletterna som jag fick med min att äta vid behov. Eftersom jag är livrädd för smärta så åt jag dem tisdag och onsdag men nu när jag vågar känna efter lite så inser jag att jag nog inte behöver dem mer. Men fortfarande återstår ju ett gång tabletter som ska ätas veckan ut.

Jag har fortfarande ingen känsel i utsidan av vänster fot och vänster vrist svarar inte heller. Det är läskigt. Men jag gör tåhävningar och jag promenerar. Även om det visar sig att det aldrig blir bra igen så måste jag ju träna på att leva med det. Jag har som absolut målsättning att hitta tillbaka till både träning och löpning, även om det tar tid.

Idag över 10000 steg i alla fall. Det känns bra. Det går inte fort men det går.

Trött idag, dag 3

Idag påbörjade jag rehaben som rekommenderats. Axellrullningar mm. Övningar som gick galant att göra och som var så lätta att de kändes fåniga. Men de är säkert noga utprövade så jag följde schemat slaviskt i morse.

Jag är mycket tröttare idag och såret gör lite ont. Om jag förstår det hela rätt så följer förloppet hittills skolboken så det är inget jag oroar mig för. Jag sov tre timmar på förmiddagen och lika många på eftermiddagen. Trots minimal ansträngning idag var jag jättehungrig både till lunch och middag. Lite otippat men jag antar att kroppen läker och att det suger ganska mycket energi. Det extrema sockersuget jag kände på operationsdagens eftermiddag och kväll är dock borta vilket jag är glad för. Hade ju kunnat sluta den här sjukskrivningen som en boll annars.

Jag är förresten sjukskriven i tre veckor. Lilla Luther sitter på axeln och viskar att nog borde du kunna jobba och styra upp en del saker inför semestern och då är det skönt att kunna vifta bort honom med intyget där det står svart på vitt att det är tre veckor som gäller.

Dagen efter operationen, dag 2

Jag vaknade i morse och kände mig som en ny människa. Jag kan ligga med raka ben – jag har haft väldiga nervsmärtor i vänster ben som idag är helt borta, det är en underbar känsla. Jag kan sitta utan att benet spökar. Jag kan gå rakt nerför trappor, tidigare fick jag gå lite på sidan.

När jag är ute på mina korta promenader så går jag nästan rakt och nästan utan att halta. Jag får jobba på det där med haltandet, det hänger ihop med att jag inte har så mycket kontakt med vristen.

Såret känns ingenting men så stoppar jag ju också i mig en massa mediciner. Huvudet är helt borta. Jag försökte läsa men det gick inte utan nu får det bli ljudböcker tills jag är klar med dessa piller.

Rörelsemässigt har jag satt ett eget mål på 5000 steg per dag de första dagarna för att sen öka på. Målet enligt rehabplanen är att promenera 30-60 min per dag. Så där tänker jag satsa på 60 min. Men inte första dagen, lite stegvis ökning blir nog bra, inte minst pga att jag är ganska yr och snurrig i huvudet.

Antal steg som det blev idag: 7416.