Jag inledde dagen med att köra mitt rehabpass ihop med mitt vanliga träningsgäng, det kändes som en bra start på den här dagen. Sen hem för dubbeltvätt #2 med det där udda schampot och den gravt uttorkande tvålen.

10:30 klev jag in på Ryggkirurgiskt centrum här i Stockholm och sen var det ju bara att överlämna sig i händerna på den fantastiska personalen.

Jag var lite rädd, det var jag. Speciellt som jag även innan min egen operation låg på uppvaket och hörde hur ont några nyopererade patienter hade. Då tänkte jag att hur i hela friden ska det här gå?

Älskar narkos! Har bara varit nersövd en gång tidigare (-04) men det minns jag inget av. Nu kommer jag iaf ihåg de där 3-4 andetagen jag hann ta innan allt snurrade till och ytterligare ett par andetag senare var jag borta.

Operationen tog en timme och den gick bra enligt doktorn. Jag hade lite ont när jag vaknade till men fick mer smärtstillande direkt och från och med då har jag gått som i en bubbla (där iaf jag har haft det väldigt fnissigt och roligt).

Jag åkte hem vid 17:30-tiden, hämtade ut mediciner på apoteket (och bad killen som jobbade om ursäkt för mitt tillstånd och mitt osammanhängande beteende. På väg ut skrattade jag så tårarna rann och det kändes som om min man faktiskt tyckte det var lite förargligt), sen hem och sova.

Ikväll har jag suttit helt normalt och ätit middag. Jag kan också ligga still med utsträckt ben. Och jag har inte känt av någon smärta alls i benet sedan jag vaknade upp! Magiskt! Domningarna på utsidan av vänsterbenet är borta men är kvar på baksidan av låret. Foten är fortfarande mycket svag men jag tycker att jag har mer känsel i den nu än vad jag hade innan.

Nu ska jag poppa mig full av medikamenter inflr natten. Återkommer i morgon med status på hur det känns då. Misstänker att det kan komma att göra lite mer ont då.

Jag kan ha rört på mig i lite konstiga sammanhang för nu känner jag av ryggen för första gången på ca tre veckor. Så ikväll är det både rygg och ben som känns.

Nåväl. Ikväll har jag duschat och tvättat håret enligt alla konstens regler. Det kliar på hela mig… Sängen är renbäddad och rena kläder finns förstås till i morgon.

Det ska bli himla skönt att få det hela gjort. Ja, jag lär ha ont efteråt men sen kan det förhoppningsvis bara bli bättre. Hoppas jag.

Idag är fjärde dagen jag äter Gabapentin och himmel vilken skillnad det gör. Jag har trappat upp till tre tabletter om dagen och även om jag känner mig lite såsig i huvudet av dem så tycker jag att jag har mycket mindre ont.

Dagens fysiska aktiviteter är att göra mitt rehabprogram samt att ta en promenad. Bara för att jag nu inte har lika ont längre behöver jag ju inte sätta igång några jätteambitiösa aktiviteter här hemma så jag antar att en sådan satsning kommer att straffa sig efteråt.

#diskbråck #diskbråcksoperation #rehab

Idag startar jag en ny blogg.

Jag har i fem veckor haft stora rygg- och benproblem och efter en MR förra helgen visade det sig vara ett stort diskbråck vilket gör att jag får en akut operation redan på måndag. Jag har sökt efter info om operationen, om rehab och om hur det går sen men har inte hittat så mycket mer än formell operationsinformation och därför skriver jag här för att dela med mig av hur just jag känner det.

Jag har förstått att huvudsyftet med just min operation är att förhindra att det bli ännu värre. Inte att göra det bra igen. Förhoppningsvis blir det ju bra men det finns inga garantier för att jag får tillbaka känseln i vänster ben eller att nervsmärtorna i nämnda ben försvinner helt. Men hoppet är det sista som överger människan och jag ska verkligen göra allt jag kan för att bli så bra som möjligt. Jag vill inte ha ont utan jag vill kunna gå normalt och träna ordentligt igen. Och jag vill kunna sitta normalt på en vanlig stol…

För åtta veckor sedan gjorde jag kettelbellssvingar och då gjorde jag något fel. Jag gick i tre veckor med vad jag trodde var ett vanligt ryggskott och det enda som hjälpte var träning och rörelse. Det blev i och för sig tre riktigt bra träningsveckor med löpning, styrketräning och yoga. Sen kom söndagen den tredje veckan och jag kände mig riktigt bra. Jag gick och lade mig, sov gott – och vaknade på måndagen med en hemsk värk i ryggen.

Jag blev helt sängbunden under två veckor. Första veckan sjukskrev jag mig tre dagar men sen började jobba från sängen. Efter ytterligare en vecka kunde jag jobba upprätt igen men då, från ingenstans, dök en väldig nervsmärta upp i vänster ben och jag tappade helt känseln i benet. Jag har gått hos läkare under hela den här tiden sedan ”ryggskottet” gick över till något helt annat och jag har fått mediciner och jag gjorde som sagt en MR också.

Domen är alltså att det är ett stort diskbråck och att operation är nödvändigt.

Så, dags att plocka fram det positiva tänkandet och försöka göra det bästa av den här situationen.